Kajsa Gordan har skrivit varm och verklighetsnära berättelse som verkligen berör mig som läsare.

Ilona går i sexan tillsammans med bästisen Stella och de andra kompisarna som hon känt sedan året i förskoleklass. Det har nu gått sju år sedan Ilona och hennes familj flydde, undan krig och förtryck i sitt gamla hemland, till Sverige. Sedan en lång tid tillbaka bor de i hemlighet i ett kloster på landsbygden tillsammans med andra familjer som liksom de väntar på asylbesked.

I boken varvas Ilonas berättelse med Stellas vilket ger en sammansatt bild av tjejernas gemensamma tillvaro, utifrån vitt skilda livsvillkor. Hur är det för Ilona att leva i ett land som hon egentligen inte får lov att vistas i? Att gå i skolan, spela fotboll, vara kär under dessa förhållanden? Och hur är det för Stella att ha det så självklart och bra på alla sätt jämfört med sin bästa kompis? Borde hon känna skuld? Kan Ilona och Stella förstå varandra på riktigt?

Boken tar upp många viktiga frågor och är angelägen läsning.